Ja visst gör det ont

Jeg skal ærlig innrømme at jeg ikke hadde mer enn tittelen som mantra i går! Men, nedenfor kan du lese hele diktet til Karin Boye som holdt meg i gang i går gjennom Stockholms gater. For en folkefest! Man kan erte svenskene for at de har en stusselig nasjonaldagsfeiring, men løp - det kan de! Her er det MYE å lære for både BUL og Vidar som har de støste løpene her hjemme.

3:44:10 og kvinne nr 301 - helt utrolig fornøyd og sliten. Mørbanket i kroppen etter løpet i går, men i dag er formen overraskende bra. Etter mitt første maraton kunne jeg knapt gå, nå forseres trapper og hindre som om jeg har løpt en vanlig langtur.  

Er hjemme igjen nå etter en lang busstur. Jeg skal skrive mye, mye mer om den fantastiske løpsopplevelsen jeg hadde i Stockholm med bilder og jeg skal fordele premier i tippekonkurransen. Jeg har kjøpt med mye bra! Men, aller først må poden i seng - og det skal visst ses noe mer på Drømmehagen først;-)

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Karin Boye